Inte alltid så lätt..

..att vara mamma, diabetiker och hästägare.

Många tror ju att jag har ett väldigt ”lätt” liv. Varifrån folk får det, vet jag inte. Jo en sak vet jag för att många gånger får jag höra att jag är en person som klagar nästan aldrig, ber sällan om hjälp och jag är ofta positiv osv. Men det är för att jag älskar mitt liv. Men det betyder inte att det går smärtfritt och lätt alla gånger.

Därför tänkte jag berätta om i mårse hur det kan vara för mig att vara mamma, diabetiker och hästägare samtidigt.

Normalt sett så ringer min klocka 5.25 på morgonen. 5.30 sitter jag i bilen och är påväg till stallet. Mitt stall är ju vid mina föräldrar som det har varit de senaste 17 åren. (förutom då jag har bott i Sverige). Det är 2 km imellan oss.

Men det betyder ju sen vi fick Vanessa att jag inte kan åka iväg dit då Fredrik är på jobb. Och varför jag åker så tidigt, jo det är för att Fredrik åker på morgonen till sitt jobb kl. 6.10. Och då har jag alltså varit innan och satt ut hästarna och mockat stallet. Fast det är tidigt så är det ändå skönt att det funkar att göra så, det är skönt att veta att hästarna är ute, de har fått mat och det är mockat. På helgerna åker jag ofta kring 7 och då rider jag också. Likadant då Fredrik har sin lediga vecka som är var tredje vecka.

Men i alla fall, så är det ju så att min sambo är sjökapten och har lite oregelbunda tider med sitt jobb och även då såna tider då man inte alltid vet när han måste jobba och när han är hemma. Speciellt på hans dejourvecka som han har denna vecka.

Så förstås så åkte ju han iväg 4 inatt för att bogsera in fartyg i hamnen. Så då betyder det ju att jag inte kan åka iväg som jag annars gör. Detta är något jag längtar efter tills vi flyttar och får mitt stall klart, då kan jag bara lägga babyvakten vid sängen och gå ut i stallet. Men det går ju inte nu. Så dessa gånger så ibland har min mamma kommit hit typ 6.30 innan hon skall i jobb. Men det funkar inte alltid. Så i mårse gjorde jag så att vi steg upp 7, Vanessa och jag. åkt frukost och sen skulle jag på ett möte till jstad. Så tänkte det passar perfekt att släppa ut hästarna på vägen då.

Jovisst funkar det, men det betyder att hästarna får stå inne lite längre än vanligt, då får jag ofta dåligt samvete. VIsst 8.30 är inte sent och imårse regna det ju också så det är inte så farligt. Men i alla fall.

Sen måste jag ju förstås lämna Vanessa ensam i bilen så länge jag lägger ut dem. Hon är ofta nöjd och det tar ju endast ca 10 min om jag är snabb. Men ändå har man den känslan (stress) att hon sitter och gallskriker och blir arg varför hon inte får komma ut också.

Sen måste man ju som byta kläder för att bara släppa ut dem också. Speciellt då de ska ha täcken på och det är lera och klottigt överallt.

Sen då mitt i allt detta så får jag även lågt blodsocker.. förstås. Svettas som en gris då jag leder ut hästarna. Kul då man en halvtimme senare skall på möte. Men jag är ju en person som är väl förberedd på allt, alltid så det löste sig också. Har ju alltid med mig något att äta och mitt bs var nog normalt då vi var framme i grannstaden på nytt.

Men mötet gick bra och vi fick handlat all mat vi skulle. Vanessa hjälper ju mig väldigt gärna att plocka upp varorna då man kommer hem och hon gör det väldigt bra också. De få gånger Fredrik har sett det så brukar han säga att det syns att hon har fått göra det väldigt ofta. 🙂

Nu sover lillfröken efter vi åt lunch och jag skall jobba vid datorn.

Och ni som nu då tänker att jamen detta var ju bara en morgon.. så kan jag säga, Fredrik kommer att komma hem ett varv för att äta och sen till bygget. Men sen så far han till natten igen iväg och jobba. Ett fartyg i Kokkola, sen direkt iväg från Kokkola till Kalajoki och bogsera in fartyg där. Sen direkt tillbaka till Kokkola och bogsera ut ytterligare ett fartyg. Så nej, imårnbitti får jag också lösa det på annat vis. Och när han kommer hem vet jag inte. Skall själv hålla i vårmöte för diabetesföreningen imårnkväll, är ju ordförande där. Tur jag har världens bästa mamma som hjälper i vått och torrt! ❤

Allt går bara man har vilja och sen får man pussla lite..eller ganska mycket.

Nu skall jag jobba med lite projekt 🙂

Kram på er!

InstagramCapture_2bba1e5e-48e1-4e94-bbb4-09c9c966f8e2

http://www.susanngleisner.com

Btw. idag är det den 14.4 och det är min älskade Sisons födelsedag. Sison som hastigt togs bort ifrån oss under tiden jag var gravid. Saknar honom så ❤

ärevarv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s